Ensam vårdnad är det något att sträva efter? De flesta domstolar verkar inte tycka det. De brukar som princip döma till att barn ska ha två vårdnadshavare när det väl blir en rättslig tvist mellan två föräldrar där båda vill ha gemensam vårdnad om ett barn. Ofta, inte alltid har en tvist i domstol föregåtts av en segdragen tvist om det mesta som rör barnens, annars ha de det inte tagit till en civil domstol, vilket alla tvister som rör barn är. Det är inte ett brottmål, då man inte ska bevisa att den eller den personen har begått ett brott och är kriminell. Det är alltid ett nederlag när två föräldrar som förhoppningsvis en gång var kära i varandra och fick barn, tvistar om vem som ska ha vårdnaden om barnet. Det är synd om barnet och det är synd om föräldrarna.

Innan tvist i tingsrätten har kanske en eller fler utredningar skett

Innan föräldrarna har kommit till en civilrättslig tvist, har de oftast genomgått någon slags utredning, gjord av socialtjänsten. När ett par föräldrar blir föremål för en utredning hos socialtjänsten krävs det att någon har gjort en anmälan om att ett barn riskerar att fara illa, eller så har domstolen begärt en vårdnadsutredning om barnens vårdnad, boende och umgänge. En vårdnadsutredning syftar till att ta reda på vem av föräldrarna som är lämpligast att fortsätta vara det och vem av dem som inte längre ska det.

Det som många socialtjänster missar att göra är att ta in barnperspektivet. Det är något som står på pappret, men alltför få socialtjänstemän ber att få prata med barnet, antingen kan de själva göra det eller be professionella personer, som till exempel barnpsykologer att hjälpa till med en kommunikation och bedömning av barn. Alltför ofta händer det att socialtjänsten enbart pratar med föräldrarna. Då är det den förälder som är mest vältaligt och som lyckas charma socialtjänsten som får vårdanden om barnet och missar själva deras grundläggande uppgift; att skydda barn mot någon förälder som riskerar barnets uppväxt, mentala och fysiska hälsa. I utredning efter utredning fattas barnperspektivet. I de flesta fall har ingen pratat med barnet som det är frågan om, eller så har de gått tillväga på ett helt regelvidrigt sätt.

Socialtjänsten missar att de kan bli manipulerade

Socialtjänsten missar det faktum att de familjer som en gång kommer i kontakt med socialtjänsten oftast är familjer som faktiskt har problem, antingen i form av misshandel, övergrepp, missbruk eller psykiska störningar eller sjukdomar. Vanliga, ”normala” föräldrar kan hantera tvister och komma överens på egen hand. Det är fall där de inblandade inte är det, som det blir tvister, utredningar och anmälningar till socialtjänsten. Då gäller det att de är kompetenta nog för att inse att de kan bli manipulerade, charmade och slutar vara objektiva. Då missar de att faktiskt skydda barn. Läs mer om hur det kan gå till när man ansöker om ensam vårdnad om barn: http://www.ensamvårdnad.org.